(November 30, 1825 - August 19, 1905) was a French academic painter. William Bouguereau was a traditionalist whose realistic genre paintings and mythological themes were modern interpretations of Classical subjects with a heavy emphasis on the female human body. William-Adolphe Bouguereau was born in La Rochelle, France on November 30, 1825, into a family of wine and olive oil merchants. He seemed destined to join the family business but for the intervention of his uncle Eugene, a Roman Catholic priest, who taught him classical and Biblical subjects, and arranged for Bouguereau to go to high school. Bouguereau showed artistic talent early on and his father was convinced by a client to send him to the École des Beaux-Arts in Bordeaux, where he won first prize in figure painting for a depiction of Saint Roch. To earn extra money, he designed labels for jams and preserves  Related Paintings of William-Adolphe Bouguereau :. | The Elder Sister | Modestie | The Bohemian | River landscape | Portrait of Leonie Bouguereau |
Related Artists:
Samuel Shelley
English, 1750-1808
Isenbrandt, Adriaen
Flemish Northern Renaissance Painter, ca.1500-1551 South Netherlandish painter. He became a master in the Bruges Guild of St Luke in 1510, at which time the records specify that he was a 'stranger' and childless. Shortly afterwards he married Maria Grandeel, who bore him one child (d 1512). After his wife's death in 1537, Isenbrandt married Clementine de Haerne, with whom he had three daughters. One further daughter was born through an extra-marital relationship with the innkeeper Katelijne van Brandenburch. According to contemporary sources, Isenbrandt was famous and well-to-do. He held important posts in the Bruges Guild of Sculptors and Saddlemakers, serving as deacon nine times between 1518 and 1538 and as governor twice (1526-7 and 1537-8).
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.